Emelie Forsberg

Det är onsdag eftermiddag och solen skiner, precis som den gjort hela veckan. Och veckan innan det. Och jag lyser med solen. Jag har varit på strålande humör i flera dagar och det tycks fortsätta, trots en skadad skuldra och utebliven träning. Då kan ni ju förstå hur bra humör jag är på. Jag har gjort det mesta förutom att plugga, och insåg till min förfäran att tenta nummer tre närmar sig med stormsteg. Så det blir till att lägga in en växel här framöver. Dock ångrar jag inte en sekund jag har spenderat i solen då det medför så mycket energi och lyckokänslor. Här nedan kommer lite bilder från veckan. 

Jag jobbade ju två extra nätter i helgen. Väldigt dumt för välmående och plugg och allt egentligen, men nästa lön blir trevlig. Jag sov fyra timmar och tog mig sedan upp och ut iväg på utflykt för att fånga den vackra söndagen. Det blev fika i solen vid vattnet i Vårdsätra. 

Och en liten fotosession. Det gäller att föreviga solen och värmen, om ett vinterbakslag skulle lura bakom hörnet. Vi gick endast iklädda tjocktröjor hela dagen, så härligt. Det ger en hopp om sommaren och lättheten den medför. 

Det finns fina naturplatser i Uppsala också, om man letar lite. 

På tal om fotosession... I måndags vakade jag av efter helgens nätter och hade ondare än aldrig förr i mitt skulderblad. Så jag bokade en tid hos en naprapat vilket gav mig en timmas sömn innan det var dags att infinna sig. Dvs totalt fem timmar på en hel helg = katastrof. Men då klockan var elva och solen sken och jag ändå skulle vända tillbaka dygnet kändes det inte som någon mening att åka hem. Då skulle jag bara somna i soffan och inte kunna ta mig upp och sedan vara vaken halva natten igen. Så jag mötte upp dessa donnor för en frukost på en uteservering och sedan en promenad i solen. Och fotande av en snygg bild till instagram ;-). 

Då klockan slog två kände vi oss trötta i benen och redo för att vila lite. Vi gick förbi Magnussons och kände alla tre att det var dags för rosévins-premiären. Sagt och gjort. En måndagseftermiddag. Skiftarbete har sina fördelar. Är så tacksam över att alla uteserveringar har öppnat så det går att umgås lite som vanligt men ändå coronasäkert ute i friska luften.

Tisdag innebar plugg hemma hos Ida efter att jag sovit ikapp alla timmar efter helgen. Jag började vår pluggdag med att föreslå en promenad i solen, igen. Sådana här härliga dagar får inte passera utan att de fångas. Är det något jag lärt mig av covid så är det faktiskt att varje dag borde räknas, annars blir jag väldigt nedstämd och plötsligt har ett halvår gått utan att du märkt det. Usch. Det får aldrig hända igen. Min dödsångest skulle inte klara av det. 

Jag har utökat min samling av hårklämmor och är besatt. Det är så fint! 

Etfer att vi hade pluggat några timmar avslutade jag min tisdag med en löptur i eftermiddagssolen. Eftersom vi satt hemma hos Ida sprang jag min gamla runda och för en stund kändes det som om jag var tjugotvå igen. Bekymmerslös och fri i en värld innan covid. Jag har verkligen saknat löpningen. 

Jag fick sådan mersmak av löpturen att jag tog mig ut på en runda imorse också. Har avstått gymmet i veckan för att de pissdyra behandlingarna hos naprapaten inte ska vara förgäves genom att jag fortsätter träna tungt och eventuellt förvärrar något. Dock gör det lika ont att springa så jag vet inte riktigt vad det kan vara. Djupa andetag och alla rörelser gör ont. Smärtan har även spridit sig upp emot nacken och framsida axel på vänster sida. Någon där ute som vet vad kan jag ha drabbats av? Hur som helst var det en magisk morgon. Jag ska försöka få in detta som en rutin nu när det är ljusare på mornarna, skada eller inte. Att starta dagen med en lugn löptur i ett lugnt må-bra-tempo kisandes mot solen tillsammans med disneymusik kan vara bland det bästa som finns. 

Julia kom förbi vid nio och vi satt och pluggade ett par timmar innan vi cyklade hem till dem för lunch och lite bus med Juno, för att sedan åter igen gå ut i solen och leva lite. 

Vi besökte en av de mest välgjorda lekparker jag sett. Jag tror jag hade roligare än Juno. Den var utformad som en medeltida by där allt från värdshus, apotek, sjukhus och en borg fanns. Det var fullt med små detaljer och utsmyckningar som gjorde att det kändes som ett museeum för barn (och tjugofemåringar tydligen). 

Kolla eftermiddagsljuset. Älskade, älskade vår. 

Har införskaffat mig ett nytt mjukisset, även om jag lovade mig själv att sluta med myskläder. Jag vill vara piffig, känna mig fin och välklädd efter månader och åter månader av träningskläder hemma. Men det är bara att inse: covid forsätter och jag kommer att få fortsätta plugga hemma våren ut. Och ska jag sitta hemma dagarna i ända ska jag åtminstonde känna mig lite fin, även om jag är bekvämt klädd. På tal om något annat; överväger nästan att köpa hem en kontorsstol. Kolla på det där hårda sakerna i bakgrunden som jag sitter på, inte konstigt att jag har fått någon slags muskelknut eller låsning i ryggen. Borde ha köpt nya stolar för typ två år sedan men det är en utgift jag inte är så taggad på, he-he. Köper uppenbarligen hellre hårklämmor, hudvård och fina mjukiskläder. Det handlar om prioriteringar och jag är tydligen en ytlig person =).