27 mars 2018

En strålande helg

Oj vad tiden bara flyger iväg. Imorgon är det sista dagen på min fyra veckors långa praktik vilken känns som om den startade igår. Det ska bli oerhört skönt med lite påsklov. Troligtvis mitt sista någonsin. Hemska tanke ha-ha. Helgen då. Som vanligt gick den i raketfart, och som vanligt hade jag planerat in alldels för mycket för att min trötta kropp och hjärna skulle orka med. Meen vad gör man inte för att ha lite kul här i livet! 

Jag hade tagit på mig jobb på lördagkväll (trots att jag varje helg säger att nej, nu måste jag vara ledig så att jag orkar med praktik och plugg). Men jag kan inte motstå, det ÄR så kul. I lördags fick jag dock äta upp mina egna ord lite då det var en väldigt stressig kväll där jag hela tiden kände mig otillräcklig. Det finns inget värre än att stressat le lite ursäktande mot alla patienter som ligger i korridorerna och väntar på hjälp och har legat där i över sex timmar. Usch. 
Direkt efter jobbet trampade jag iväg till Carro för att snabbt sminka mig och svida om till partyblåsan. Vi hade planerat att ta oss an 04-släppet på Norrlands tillsammans med Linn. Och hur otaggad jag än var blev det en riktigt lyckad kväll! Kan lova att jag njöt av att få lägga upp fötterna och ta det där första glaset bubbel ha-ha. 
Jag var trött som attan på söndag, men vi hade bestämt att ses för att avverka några timmars plugg och ingen minns en bangare så det var bara att ta sig i kragen. Dock fick jag väldigt mycket gjort (för att vara en bakisdag) så helt ovärt var det inte. Och solen sken så pass att vi var tvunga att ha på oss brillor inomhus. Den ni! 
Då vädret var så himla härligt kunde jag inte sitta inne hela dagen. Vi rundade av plugget vid halv fyra-tiden och drog en fika på Stationens uteservering. Det var gudomligt. Vårens första värmande strålar som lockar av en jackan ligger ärligt på topp tio saker jag älskar mest här i livet. Det och så lite kravlös kvällsträning och min helg var fulländad. Och om jag var trött på måndagmorgon? Jo, det kan man säga. Men det var det fasen värt! 
 

23 mars 2018

I DID IT

Min händelserika vecka har avancerat ett snäpp. Igår efter praktiken, som vanligt seg och som vanligt osäker på om jag verkligen orkade åka och träna, hände det omöjliga: jag satte min första muscle up. Från ingenstans! Jag tror det är få kan förstå den glädje jag kände i det ögonblicket ha-ha. Jag testade först med gummiband men fick inte alls till kippen. Struntade därför i bandet och tänkte istället öva på just kippen, och helt plötsligt var jag uppe. Helt oavsiktligt, jag var inte ens medveten om att jag försökte. Så himla sjukt! Det var inte långt ifrån tårar alltså, ha-ha. Detta har varit ett mål sedan jag började med crossfit i somras, dock har det alltid varit långt borta och om jag ska vara ärlig trodde jag inte att jag skulle klara det i år ens. 

Den 26e mars förra året gjorde jag min första pullup. Den 22a mars i år gjorde jag min första muscle up. För ett år sedan visste jag inte ens vad en muscle up var för något. Det är häftigt hur kroppen kan förändras och hur träning faktiskt ger resultat. 

Sedan är det ju kanske inte den snyggaste muscle up som har skådats i världshistorien. Jag saxar mig upp och kroppen ser ut som en fällkniv. Men jag tänker faktiskt strunta i det för tillfället. Istället ska jag bara leva på glädjen av att numera kunna identifiera mig med alla de coola personer som kan göra muscle ups! 

 

Det är onsdag och halva veckan har passerat. Dock känns det snarare som söndag med tanke på hur härliga dagar jag haft. Praktiken går bättre och bättre och jag måste säga att jag är positivt överraskad av hemsjukvården. Som sjuksköterska blir man otroligt självständig och har ett enormt ansvar över oräkneliga patienter. Det kan absolut locka längre fram i livet då jag blivit less på skift. Min handledare jobbar liksom 8-15. Drömliv. Och för att inte tala om vilka hjältar alla i hemsjukvården är. Oavsett årstid, väder eller tid på dygnet. De cyklar runt och hjälper våra äldre i vått och torrt. Där snackar vi ett värdigt arbete. 

Veckan startade alltså med praktik och träning i vanlig ordning. Sedan blev det lyxigt värre då vi spontanbestämde en tjejkväll hemma hos Viktoria med vin och choklad. Kommer leva länge på den kvällen. Otroligt fina tjejer. Är så glad att jag har så kloka och roliga vänner<3. 

Det blev tisdag och med en lite lätt rödvinshuvudvärk cyklade jag runt i Uppsala för att se till att våra äldre mådde bra. Och titta vilket härligt vårtecken jag möttes av utanför en patient! Snart hörrni, snart är det sommar och grönt igen. 

Tisdagkväll innebar Marsspex på stocken och jag tappade hakan flera gånger. Det finns så otroligt begåvade människor där ute. Kvällen var en fröjd från början till slut och jag skrattade oavbrutet musikalen igenom. Dessa människor borde inte bli jurister, läkare eller systemvetare. Dessa människor hör hemma på en scen där de ska sjunga, dansa och underhålla livet ut. Uppsalabor, om ni har chansen att gå och se "Ett himla liv", gör det! Det kommer vara bland det bästa ni sett. 

Solen fortsätter att blända oss med sin närvaro så för att ta vara på livet smsade jag min syster och frågade om hon ville mötas upp efter praktiken för att ta en fika i solen. Sagt och gjort. Vi rev av årets första uteservering och jisses vad härligt (om än något kallt he-he). Jag och Ida har verkligen fått en helt annan relation sedan hon flyttade till Uppsala. En relation jag kommer vara evigt tacksam för och alltid kunna luta mig mot. Det känns nästan som att sitta och prata och skratta med sig själv, vi är samma skrot och korn. Vi tänker lika, tycker för det mesta lika och har samma dåliga humor. Älskade älskade lillasyster!