/

Vårbalsbrunchen 2018

Igår efter att ha jobbat mitt sista nattpass på akuten som uska och sovit i ungefär två timmar vankades vårbalsbrunchen. Jag har velat gå alla mina tre år i Uppsala och i år då jag äntligen var ledig och inte har någon tenta att plugga till kände jag att inte ens nattpasset fick stoppa mig. Så vid halv elva kom Sofia och Ronja förbi för att tillsammans göra oss fina och dricka bubbel. Och jisses vad vi glittrade och höll på. Tror allt jag äger är glittrigt nu. Men det var fantastiskt roligt att få spexa till sig och dagsfester är alltid dagsfester. En helt annan nivå jämfört med att gå ut kvällstid. Peppen är total och det är något speciellt med den förbjudna känslan av att vara full medan solen fortfarande skiner. Vi hade en väldigt bra söndag och timmarna förflöt alldeles för snabbt. Tack för en rolig sista utgång för denna termin stocken! 

Alltså SOM jag kämpade med dessa pärlor ha-ha. Och tur att det finns concealer säger jag bara :-). 
Så fina vänner<3. 
Är så nöjd över denna bild pga min arm ser biffig ut ha-ha. 
Klockrent att våra vänner hade med sig såpbubblor! 
Ha-ha denna bild talar väl om nivån på oss under dagen...
Otroligt härlig bild på Ronja! 
Så kul att få träffa Max också efter att han varit på utbyte i ett halvår! 
Glada människor!
Tycker synd om alla männsikor som inte pluggar i Uppsala och missar event som dessa. Det är episkt! 
 
/

Examenssittning

Skriv inläggstext 

/

Spänningen i livet

Idag när jag cyklade hem från gymmet nåddes jag av någon form av insikt. Jag fick en sådan här känsla som man bara kan få på cykeln med vinden i håret och solen mot ansiktet, med bra musik i lurarna och en kommande ledighet som väntar. Alla Uppsalabor eller vardagscyklister generellt känner till den känslan. Men idag blev den lite djupare och jag insåg att detta är faktiskt mitt liv. Det händer just precis nu och jag är så löjligt tillfreds med det. Jag kände mig så genuint lycklig och hoppfull. Nästan som om jag kände mig som sexton år igen. Allt kändes så spännande. Jag har saknat att känna den där pirrande känslan av ovetande, känslan av att allt kan hända. Eller så har den funnits där länge, men att jag inte tagit mig tiden att känna efter. Det har varit en mycket stressig termin men efter snart tre veckor av mer eller mindre ledighet känner jag att jag har laddat batterierna och är i fas med mig själv igen. Jag är redo för nya äventyr och jag gillar att inte veta var nästa kommer ifrån. 

Igår bjöd jag Ida på middag. Ganska misslyckat som alltid då jag ska laga mat, men vi hade väldigt mysigt ändå. 
Sedan började vi förbereda för VM-finalen i väntan på uppslutning från fler vänner. Jag gick all in med klädseln. 
Det krävdes nästan en hel tejprulle men sedan satt halsduken där. Och jissies vilken spännande VM-final vi bjöds på. Vi var ett helt gäng som satt i soffan och skrek och bet på naglarna. Skönt med gulblå vinst tillslut. 
Och på tal om gulblå... Idag stod paintball på agendan. Jag tycker jag ser ut som en riktigt badsass militärchef på denna bild. Med diamantörhängen och allt. 
Både jag och Lala körde för första gången och var riktigt peppade innan start. 
Gänget efteråt. Det var otroligt roligt, jag älskar adrenalin. Dock skulle jag inte rekommendera någon att köra en dag med 26 plusgrader och strålade sol. Det blev aningen varmt. 
Jag var klar med träningen i god tid och kände att en sådan fin sommarkväll som ikväll inte kunde få gå till spillo. Därför möttes jag och Lala upp vid ån för skitsnack om allt och inget, lite jordgubbsmys (är förövrigt så himla glad att jag äntligen uppriktigt kan säga att jag trycker om) och yatzyspel.
En magisk kväll!