31 juli 2017

Inför resan

Dagen innan avresa och det är massa grejer som måste fixas. Bland annat var jag tvungen att köpa en ny resväska eftersom min av någon anledning är spårlöst försvunnen. Som vanligt tror jag att jag är ekonomiskt oberoende och köper en väska i typ det dyraste märket på marknaden he-he. Men resväskor köper man inte ofta så då man väl gör det är det lika bra att göra det ordentligt. Får skippa några utgångar i höst bara ;-). Sedan var det dags att göra nya fransar också, väldigt väldigt skönt. Resorb skulle inhandlas precis som solskyddsfaktor, hårsnoddar, en strandväska och nya rakblad. Sådana grejer. Sedan behövde mobilen tömmas på bilder så att jag kan ta nya och lägenheten behövde städas då jag får övernattningsgäster här under tiden jag är borta. Men nu börjar jag bli redo för avfärd. Självklart ska jag dock avverka ett riktigt hårt träningspass innan då det inte lär bli daglig träning där borta, även om jag och Jesper googlat på både gym och utegym he-he. 


Sist men inte minst: nya böcker. Jag hade verkligen längtat efter att gå till akademibokhandeln och gå och läsa på baksidan av böckerna för att se vilka som kändes lockande. En bok hade jag bestämt mig för innan och det var boken om hunden Artur. Det känns givet att läsa den då han bor bara någon gata bort hemma i Ö-vik. Sedan blev det tre nya fantasy-böcker och så får "Sigrid" följa med då jag inte läst klart den ännu. Bara äventyr och fantasy he-he. Det är den enda gener jag läser. Har väldigt svårt för romaner och deckare. Jag vill att det ska vara krig, blod och helst några övernaturliga varelser av något slag. Gärna inte i nutid heller utan helst några hundra år bakåt i tiden. Sedan får det gärna finnas en parallell kärlekshistoria vid sidan av huvudäventyret. Då är jag hemma! 


26 juli 2017

Worktalk

Denna sommar har ägnats åt jobb, därav kändes denna lista passande då jag inte har så mycket mer spännande att dela med mig av. Tre pass kvar sedan har jag två och en halv veckas ledighet. Det har jag inte haft sedan i juni förra året. Gud vad jag ska njuta! 

1. Vad ville du bli när du var liten?
Delfinskötare ha-ha. Jag älskade delfiner och mitt absoluta drömjobb var att få bada med dem dagarna i ända. 

2. Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
I början av tonåren trodde jag att jag skulle bli barnläkare och vinna nobelpris i medicin. Japp det är sant, jag har det nedskrivet i mina dagböcker. Jag har alltid haft höga tankar om mig själv ha-ha. 

3. Vilka var dina bästa / sämsta ämnen i skolan?
Svenska har alltid varit ett favroitämne, precis som historia och biologi. Det ämne jag presterat bäst i är nog psykologi där läraren tyckte jag förtjänade bättre än ett A (skryter he-he). Det ämne jag haft svårast för är definitivt spanska, på grund av ointresse. Jag var tyvärr sådan i gymnasiet att jag pluggade inte särskillt mycket förutom kvällen innan ett prov. Var jag intresserad fastnade det direkt, om inte lade jag ingen energi på det. Så mina bästa ämnen var det jag var intresserad av = allt förutom spanska, kemi och matte, vilka var mina sämsta ämnen. 

4. Vad gjorde du efter gymnasiet?
Första året efter gymnasiet jobbade jag på hemmaplan. Ett år att landa i vem jag var och vad jag ville med livet. Såhär i efterhand blev jag inte ett dugg klokare av att vara hemma utan bitarna föll på plats då jag flyttade till Uppsala. 

5. Vilket var ditt allra första jobb?
Säljade av 50/50-lotter på hockeyn. Herregud vilket skitjobb ha-ha. Men det var socialt och jag fick se hockeymatcherna gratis, vilket där och då var mer än tillräckligt för mig. 

6. Vad har du haft mer för yrken?
Jag har förutom vården inte gjort så mycket mer än en kort period på café/restaurang. Jag kan verkligen önska att jag provat på att jobba mer med barn, jag tror jag skulle ha älskat det. 

7. Vad går ditt nuvarande jobb ut på?
Säga åt patienterna att "doktorn kommer så snart hen kan"... Ha-ha nej. Mitt nuvarande jobb går ut på att finnas där för alla patienter som kommer in och är sjuka. Det kan betyda att hålla en hand, ge en filt, lugna med att "dina värden ser bra ut", skämta om att med dagens teknik borde det finnas trådlösa EKG-apparater och mycket, mycket mer. I mitt jobb ingår mycket logistik i form av att skjutsa patienter in och ut från rum, köra till röntgen, flytta om för att vissa patienter behöver övervak och liknande. Sedan är det faktiskt förvånansvärt mycket medicinskt i form av att ta blodprover, odlingar, sätta kateter, assistera vid suturering och tömning av abcesser, ge klyx och lavemang etc. Jag har aldrig haft ett sådant givande jobb som nu. Jag fullkomligt ÄLSKAR det även om det har tagit så när som på all min energi denna sommar. Jag fick lite panik inatt då jag insåg att jag bara har tio pass kvar. Jag kommer definitivt jobba extra under året om de behöver mig. 

8. Vilka är dina starka / svaga sidor på ditt jobb?
Min starka sida är tydligen mitt tålamod, som många kollegor påpekat. Jag har tålamod med patienterna då de är arga, fulla, dementa eller bara har taskig attityd. Jag sväljer allt och fortsätter le och lovar att försöka lösa vad än de nu har problem med. Min svaga sida är nog att jag ibland har svårt att sätta mig in i patientens situation. Möter man daligen patienter med ex. bröstsmärtor blir det för mig bara "ännu en patient med bröstsmärta". För patienten kan det ju dock vara det läskigaste som hittils hänt i livet där mycket dödsångest eller sjukhusskräck finns med. Sådant känner jag att jag skulle kunna bli bättre på att leva mig in i. Dock är det kanska bra att jag "bagatelliserar" det en aning och därmed inte förstärker patientens oro. Men nej, det är viktigt att ge patientens upplevelse utrymme. Det vill jag bli bättre på. 

9. Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb? 
Jag känner mig stolt över mig själv nästan varje dag. Jag gör mitt bästa för att folk ska må bra, jag tycker att mer än så kan man inte begära av sig själv. Ibland går det bra och folk ger mig uppskattande kramar som tack, och ibland vill de inte ens titta på mig på grund av irritation.

Något konkret jag är stolt över var i helgen då jag jobbade natt och vi hade fått in en ambulans med en gammal dam. Hon var väldigt sjuk även om hon själv inte insåg det då hon blivit väldigt förvirrad till följd av sitt tillstånd. Hon låg praktiskt taget och skrek "Jag vill hem!!" i flera timmar utan att kunna lugnas av varken ord eller avskild miljö. Jag försökte klura ut vad som kunde stressa henne och gjorde en bladderscan för att se hur mycket resurin hon hade i sin blåsa, och som jag misstänkte innehöll den närmare en liter. Hon fick hjälp till toaletten och hann sedan knappt tillbaka till sängen innan hon somnade och kunde sova till dess att hon skulle upp till avdelning. Hon var vädligt orolig och stressad utan att veta vad som var fel och kunde sedan somna då de fysiska behoven var uträttade. Då kände jag att jag hjälpte henne.

10. Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?
Om jag inte skulle jobbat inom vården skulle jag velat bli lärare, eller jobbat med träning i någon form. 

11. Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Jag skulle vara väldigt dålig på kontorsjobb. Även om jag älskar att sitta och plugga finns det inget som stressar mig så mycket som att veta att jag skulle behöva sitta still resten av min karriär. Jag skulle bli väldigt rastlös. I fredagsnatt gick jag nio kiometer runt, runt på avdelningen, snittet ligger på cirka sex kilometer per arbetspass. 

12. Vad gör du om fem år?
Om fem år är jag tjugosju (herregud var tar tiden vägen??) och det är väl där någonstans jag planerar att skaffa barn. Så förhoppningsvis är jag gravid om jag ännu inte fått barn. Dock antar jag att även denna fråga riktar sig mot jobb: så om fem år är jag barnmorska, alternativt jobbar inom ambulansen eller på BVC som distriktsjuksköterska. Helst barnmorska dock. Men det kan hinna ändra sig mer än en gång!

 

24 juli 2017

Löpturen

Trots de skrikande rösterna i öronen blev det med ens tyst i huvudet då högerfoten gjorde sitt första avstamp. Sedan vänsterfoten. Och högerfoten igen. Det krävs inte många steg innan kroppen hittar tillbaka till den välbekanta rytmen. Musklerna vet vad de ska göra. Hormonerna är snabba att dra ihop kärlen, se till att pulsen stiger och luftrören vidgas. En varelse gjord för fysisk påfrestning. Armarna gungar vant nära kroppen och blicken fästs några meter framför fötterna. Hon drar ett djupt andetag, som en sista påminnelse till kroppen att nu är det dags igen, var beredd; löpturen har startat. 

Julisolen hjälper svettkörtlarna att tömma sig och får henne att lyfta ansiktet mot skyn. För en sekund sluter hon ögonen och insuper värmen från strålarna. Förlitar sig på att fötterna sköter balansen medan ögonen tar sig en snabb och medveten vila. Ännu har springturen inte hunnit bli så lång att den känns jobbig, ännu kan hon njuta av rörelserna. Ta ut stegen ordentligt och kontrollera andetagen. Det är något visst med de första hundra metrarna. Som en tidig, färgsprakande höstmorgon. Med lovord om härlighet och lugn, trots att minnet tyst skvallrar om påfrestningen som väntar. Skyfall i form av svett och storm i form av ett hårt arbetande hjärta. Isande skyla i form av mjölksyra och mörker i form av utmattning. Trots medvetenheten njuter man av de första hundra metrarna likt den tidiga hösten, ty den är trots allt lugn och vacker. Hoppfull och inspirerande. Alltid en nystart. 

Som på beställning ökar hjärtfrekvensen, andningsmuskulaturen arbetar hårdare och andetagen blir ytligare. En salt svettdroppe når ena mungipan som för att retsamt påminna kroppen om törsten. De lätta, långa stegen blir allt kortare och känns allt tyngre. Det krävs större ansträngning för att trycka kroppen framåt. Blicken tenterar att vandra närmare fötterna precis som hållningen lockar att sloka. Markens lutning försvårar utmaningen. Framkallar den välbekanta smärtan. Inte bara fysisk smärta i form av muskler trötta av ansträngning och skrikande efter syre, utan vad värre är; den psykiska smärtan. Känslan av att vilja stanna. Ge vika åt bekvämligheten och tillåta andningen att hitta sitt normala tempo, ge musklerna den mängd syre de behöver och därmed göra slut på de inre kriget med mjölksyran. Den ständigt återkommande känslan av ifrågasättande. Varför. Varför gör hon det här?

Trots de skrikande rösterna i öronen förblir det tyst i huvudet då högerfoten gör sina återkommande avstamp. Det finns inte utrymme att fundera över hur flygplanslogistiken faktiskt fungerar, lungornas djupa andetag tar för stor plats. Vardagens alla måsten dämpas av den högljudda pulsen som dunkar i tinningarna. Kärleksproblemen tycks lindriga i jämförelse med smärtan som mjölksyran orsakar. Musiken i öronen överröstar allt tillsammans med kroppens inre oväsen. Trots att kroppen fysiskt sällan är så uppjagad som nu, finns sällan ett sådant pysikt lugn.

Tacksamheten sköljer över henne då stegen bromsas in och händerna äntligen får placeras på knäna. Andningens häftiga rörelser drar med sig hela kroppen likt vågor som långsamt planar ut mot stranden. Hon förmår sig att sträcka ut kroppen igen. Pulsen som tidigare slagit henne sönder och samman inifrån har nu lugnat sig och de enda tecken den lämnat kvar från ansträngningen är ytliga och svällda blodkärl längs med extremiteterna. Den nu lugna hjärtfrekvensen pumpar runt dopaminet som fyller henne med vällust och belåtenhet. Ännu en gång blundar hon mot julisolen. Drar ett djupt andetag, som för att tacka kroppen att nu är det gjort; löpturen är över.