/

En lördagkväll i september

Det är lördagkväll och jag har precis landat i soffan efter ett lite senare träningspass och en omgång av sconesbakande. För något år sedan hade detta varit katastrof, att vara själv en lördagkväll. Jag hade ju kunnat missa något. Idag har jag valt det själv och tackat nej till flera olika hittepå och det känns väldigt skönt. Dels för att jag är totalt utmattad efter veckor och åter veckor av jobb där jag inte varit ledig mer än en dag i rad. Men också av den anledningen att jag känner att jag vuxit som person sedan dess. Att jag nått en punkt i livet där jag är helt tillfreds med mitt egna sällskap en lördagkväll. Det är en skön känsla. 
 
På gymmet blev det en hel del clean and jerk samt frontsquats sedan lite kravlös och rolig träning med muscle ups och handgående. Fokuset i sommar har legat på gymnastik men nu i vinter känner jag att jag vill lyfta tungt. Jag vill bli lite starkare! 
(null)
(null)
(null)
 
/

Sanningen efter en tuff kväll på jobbet

Här kommer några rader om min kväll, om mitt yrke och en lite inblick i min arbetarvardag. Jag måste få ventilera. 

Klockan är alldeles för sent och jag jobbade över alldeles för länge ikväll. Det var en sådan kväll då jag inte hann gå på toaletten, inte ta middagsrast och inte hann vara den sjuksköterska jag vill vara. Av mina sju patienter var fyra väldigt dåliga, en medvetslös ett tag, sedan var det två förflyttningar och tre inskrivningar. Ni som känner till vården vet vad detta innebär. Utöver detta är det läkemedel som ska delas ut, patienter ska iväg på undersökningar och telefonen ringer. Idag var en sådan dag då jag undrar hur i helskie jag ska orka hela livet. Jag älskar mitt jobb, trots allt detta. Jag är stolt över att vara en av dem som bidrar till att hjälpa sjuka människor och jag är stolt över att vara en av alla vardagshjältar som ser till att vården går runt. Vi gör fasen ett fantastiskt jobb. Och det är så underbetalt att det inte är sant. 

Förra veckan jobbade jag 53 timmar. På en vecka. Och ikväll hann jag som sagt inte ta rast. Det är förfärligt rent ut sagt. Och ja, jag klagar. Jag måste få göra det. Jag grät på vägen hem från jobbet ikväll, som flera andra kvällar. Ikväll var jag dock stolt över min insats, att jag lyckats behålla lugnet och agerat rätt i situationer som var helt nya för mig. Men jag grät av utmattning och känslan av otillräcklighet. Man säger att sjuksköterskeyrket inte längre är ett kall utan ett yrke som alla andra, men så hårt som jag och alla mina kollegor arbetat ikväll och som vi åsidosätter våra egna behov framför patienternas. Det får mig att undra. Hur många andra yrken gör så?  (null)

/

ÄLSKADE SÖNDAG

Och så var ännu en jobbhelg över. Och om jag inte gjorde något spexat förra helgen så var denna helg sju resor värre ha-ha. Somnade innan tio på fredagkväll och sov till - hör och häpna - halv tolv på lördagsmorgon. Jag hann nätt och jämt kliva upp och få i mig lite mat innan det var dags för jobb igen. Sedan upp igen imorse för att ta vid där jag slutat under gårdagskvällen. Patienterna tror alltid att man varit där hela natten eftersom man säger godnatt till dem innan man går hem för kvällen sedan knackar man på vid 08 igen för att dela mediciner ha-ha. 

Tack vare all sömn och frånvaro av aktiviter i helgen hade jag mycket energi efter jobbet idag och kände direkt då jag började mitt träningspass att idag har jag nog ett personbästa i mig. Och mycket riktigt. 70kg i benböj. Det är inte mycket för världen men för mig som böjde 40 kg förra sommaren är det stora framsteg. Därefter körde jag en riktigt grisig wod med mycket ben så då jag sedan fick landa i soffan ikväll med mina älskade vänner var jag nöjd vill jag lova. Vi unnade oss chokladbollar och varsitt glas bubbel. Jag har ju helg imorgon. Älskar den lilla lyxen, livet blir så mycket roligare då. Det bästa med skift är att kunna vara ledig en måndag som imorgon. Ledigheten känns extra bra då man vet att för alla andra är det en arbetsdag.  (null)