/
Rom dag två - mamma femtio år<3
Dag två i Rom var central, då vi firade anledningen att vi åkt ner dit från första början. Nämligen att min älskade mor fyllde femtio år.
Efter en morgonlöptur fixades det i köket.
För att sedan "väcka" mamma med skönsång och frukost på sängen.
Frukosten förtärdes dock senare uppe på en av våra fantastiska takterasser under bar himmel.
Såhär startade vi varje dag. Otroligt mysigt.
Sedan började en lång vandrig in mot Colosseum. Det var dock inte oss emot då solen sken och hela Rom är ett enda stort museum.
Det fotades en del hehe.
Detta var tydligen ett sjukhus. Ett par snabba ogenomtänkta tankar om att flytta ner och jobba här hann flyga förbi i huvudet under tiden vi passerade byggnaden.
Bara en anonym gammal kvarleva från sisdär tusen år sedan mitt i staden.
Det är så mäktigt. Så mycket historia, så många livsöden.
Tänk att människor har byggt och skapat detta utan maskiner. Tänk hur många som fått sätta livet till under bygget. Och tänk vilka genier som designat byggnaden då den står kvar.
Vi var inte ensama på plats om man säger så.
Efter ännu en vinlunch utforskade vi först Palatinen där gamla Rom legat och där kejsarna bott.
Jag skulle göra vääääldigt mycket för att få hoppa tillbaka två tusen år i tiden och se hur allt sett ut då. Jag vet inte varifrån min fascination för antikens Rom kommer ifrån men jag är betagen.
Jag vill gärna tro på återfödelse och kanske har jag levt här en gång, och det är därför jag känner så starkt för allt. Vem vet?
I sådana fall var jag garanterat Livia och styrde och bossade över hela Rom ;-).
Allt är så otroligt mäktigt.
En simpel innergård mitt i palatsen.
Mor och döttrar<3.
Två systrar.
Vackra ida, som pappa sa, en grekisk gudinna i antikens Rom.
Lyckades matcha min outfit väldigt bra till omgivningen.
De hade "återskapat" en byggnad som de trodde att den sett ut under sina glory days.
Det kanske är supertråkigt att titta på ca femtio bilder med ruiner men jag tycker det är fantastiskt ha-ha.
Kolla bara. Tänk att dessa ruiner överlevt århundraden av väder och vind, krig och nyttjande. Tänk alla människor som levt och vandrat här. Alla kärlekshistorier, alla hemligheter, alla skratt, alla livshistorier, alla förhoppningar och alla hemskheter. Skulle som sagt göra typ vad som helst bara för att få ta del av bara en liten del.
Det tar aldrig slut heller. Överallt finns fler ruiner, fler gamla byggnader, fler statyer och fler pelare.
Detta var något tempel som något rest i ära till sin son som dog tidigt.
Titta under pelarna och lägg märke till detaljerna även där. Det sparades inte på något. Allt skulle vara vackert.
Colosseum från ett annat håll.
Det är ju egentligen hemskt att jag står här och ler när platsen egentligen bara innebär död.
Men det är ändå en vacker plats.
Var självklart tvungen att sätta på Gladiator ikväll när jag kom hem.
Det är så stort!
Mina älskade föräldrar, TACK för att ni visar mig världen<3.
Och snygga Ida, TACK för att du är du och för att du förgyllde ännu en resa<3.
Ni kan se på mina kinder hur svettig jag var och hur varmt det fortfarande är där nere.
Men det var bara att le inför kameran.
En sista bild på detta monument.
Sedan har vi ännu en pampig byggnad precis utanför, dock ett par hundra år yngre.
Detta glas var ganska gott efter att ha gått sisådär 20 000 steg innan klockan 17:00.
Nu ser jag att bilden var printad men jag orkar inte beskära den.
Hoppade upp på en bro och var rädd att ramla ner.
Men allt för en bra bild ;-).
Ida såg lite coolare ut.
På kvällen hade vi bokat bord för att äta femtioårsmiddag och området var otroligt charmigt och väldigt typiskt italienskt.
Restaurangen däremot var väldigt hipp. Åt en magisk tonfisk tartar till förrätt och ... tonfisk med friterat ris till varmrätt. Fisk är livet.
Sedan promenerade vi hemåt.
Vi gick förbi Vatikanen för att titta på den imponerande ljussättningen. Nästa film att se blir Änglar och Demoner!