/
Tre nätter senare
Godmorgon, klockan fyra en måndagseftermiddag. Jag har vakat av idag efter att ha jobbat fredag, lördag och söndag natt. Det kan ha varit min lugnaste natthelg någonsin sedan jag började på akuten. Skönt, kanske ni tänker. Men att tömma sitt team (dvs att man har noll patienter kvar på det team man är stationerad på) vid 02 innebär måånga långa timmar fram till 07. Såklart hjälper man till på andra stationer, men då alla har det lika lugnt innebär dessa timmar väldigt många långa minuter. Detta tillhör ju dock inte vanligheterna så vi försökte uppskatta det. Det fina är ju att man ges tid att umgås ordentligt med sina kollegor. De lugna nätterna innebär att jag känner mig mentalt ganska pigg men fysiskt är jag tyvärr lika trött som vanligt. Hade en tanke på att gå ut och fånga den härliga februarisolen men jag blev kvar i soffan he-he. Det är svårt att beskriva tröttheten efter nattjobb för människor som inte jobbar nätter. Det är en kombination av att vara bakis, mör i hela kroppen och så en konstig tyngdkänsla som gör varje rörelse lite motvillig. Varför gör man detta mot sig själv? Kanske ni tänker. Och tro mig, jag brukar fråga mig själv samma sak. Dock är det trevligt att vistas på jobbet på nätterna. Det är lite mysigt att vara vaken när alla andra sover och göra nytta. De som söker akuten nattetid är oftast väldigt sjuka vilket innebär att jobbet känns mer meningsfullt. Och för att inte tala om den ekonomiska förmånen. Det finns för- och nackdelar som med allt!
Förra helgen lyckades jag iallafall fånga solen!
Mellan nattpassen när jag försökte vila trots solljuset. Har av oklar anledning haft problem med min hy till och från sedan i somras. Sedan i december har min panna varit full av småknotter. Inte riktigt finnar, men ni ser. Jättejobbigt, faktiskt. Jag har aldrig haft problem med min hy förut så detta har faktiskt påverkat mitt självförtroende. Jag har inte känt mig fin. Har köpt hudvård för pinsamt mycket pengar men inget hjälper. Börjar fundera på om det kanske är stress. Jag tycker inte att jag är stressad men så läser jag texten jag skrev ovan och börjar omvärdera mitt mående ha-ha. Treskift och en specialistutbildning + höga krav på sig själv + covid kanske har tagit ut sin rätt på min panna. Försöker vara osminkad så mycket jag kan.
Vi läser bland annat om högsmittsamma infektionstillstånd just nu. Denna föreläsning skapades innan covid-19 slog till och det är otroligt intressant att höra hur man sett på SARS-virus innan vår pågående pandemi. Det är kul att lära sig mer. Jag har aldrig varit särskillt intresserad av infektionssjukdomar men nu har man ju blivit så illa tvungen he-he.
På tal om pandemi... Jag och Karin trotsade restriktionerna lite och tog en fika på stan i fredags. Solen sken, jag skulle jobba hela helgen och kände att jag behövde leva lite innan det var dags att stänga in sig i nattbubblan. Väldigt mysigt!
Akademiska sjukhusets instagram skapade en liten tråd på story där folk fick skriva hälsningar, och jag fick denna av någon okänd, snäll människa. Det är fint att få uppskattning.
I lördags morse hade jag nästan en halvtimma innan bussen skulle gå hem så jag påbörjade en långsam och fridfull promenad hemåt i gryningen. Tänkt att det är ljust vid 07 numera. Blir alldeles pirrig.
Det var en väldigt fin morgon.
Sedan åkte jag och tränade på ungefär fyra timmars sömn efter att ha dygnat mellan fredag morgon och lördag morgon. Inte att rekommendera. Var inte alls sugen och övervägde att stanna hemma men tog mig iväg med motivationen av att jag skulle köpa en god Clean på plats. Och tur var väl det. Tog personbästa i frontböj inte bara en utan två gånger. Så nu har jag tagit personbästa i alla lyft (förutom marklyft och bänk) sedan i julas! Det är väldigt roligt att träna när det går bra he-he. Efter detta körde jag dock en wod med 33-27-21-15-9 av thrusters och chest to bar, då kände jag mig inte lika stark ska jag tala om. Tyckte mest synd om mig själv he-he. Men efteråt hade jag mycket endorfiner som räckte som energi nästan hela natten. Och så måste jag slå ett slag för att vara på gymmet en lördagkväll. Folktomt, man kan spela egen musik och så får man en liten speciell känsla av samhörighet med de få människor som faktiskt är där.