/
Livet vänder i april
Long time no see! Det har hänt mycket och egentligen ingenting sedan sist. Ryggen är i princip återställd nu och efter att ha kunsulterat med både en och två ortopeder på jobbet uteslöts diagnosen diskbråck. Jag började istället att träna successivt och därefter blev jag bättre och bättre. Denna vecka har jag kört på precis som innan jag fick ont och nu har jag inte ens ont på mornarna längre som jag haft den senaste en och en halv månanden. Jag är så otroligt tacksam över att ha en fungerande kropp igen! Bortsett från ryggen har jag skrivit tenta, startat en ny kurs, jobbat en del, hängt med mina älskade vänner, varit på en välbehövlig påsksemester där jag tog ledigt från allt i livet och blev pånyttfödd energimässigt he-he.
Det började bra med mitt odlingsprojekt. Nu är däremot allt dött. Jag orkade inte plantera om och när det blev för trångt utan att orka göra något åt det slutade jag vattna dem och ja, ni fattar. Ett typiskt tecken på att man har för mycket för sig i livet när omplantering känns som det största projektet någonsin. Jag gör som jag alltid gjort istället: planterar direkt i krukorna i maj när det är varmt nog att ha dem ute på balkongen dygnet runt.
Ryggsmärta till trots begav jag mig iväg till ett par saknade kollegor på middag och spelkväll för ett par veckor sedan. Väldigt trevligt! Detta var den enda gången jag lämnade lägenheten den helgen. Hade så jäkla ont då. Tänk vad man glömmer. Kroppen förtränger så mycket, tack och lov. 
Under de veckor jag inte tränade tog jag många soliga promenader. Ville verkligen få in den rutinen med morgonpromenader varje dag. Tyvärr ser min morgonrutin ut såhär: snooza i 30-60 minuter. Frukost i soffan i pyjamas ca 30 minuter. Stressa 30 minuter för att komma igång med dagen. Det finns förbättringspotential helt klart. Men med handen på hjärtat, om ni inte hade någon tid att passa: hade ni varit en sådan som gick upp tidigt för morgonlöptur och yoga varje dag? Man vill ju säga ja, men sanningen är den att vi människor är lata av naturen. Jag skyllder på evolutionen. Min lathet gör mig effektiv när jag måste.
Som sagt, många promenader!
En rutin har jag dock: varje morgonpromenad/cykeltur lyssnar jag på "Öppna landskap" och "Det är hit man kommer när man kommer hem". Får en klump i halsen varje gång. Jag har sådan extrem hemlängtan nu för tiden. Precis som Euskefeurat sjunger "Hur det än blir så ska gudarna veta, Att det finns inga bojor eller band, Som kan hindra mina tankar att färdas norrut, På våren, som en flygande and". Åh. Örnsköldsvik ändå<3.
Ännu mer promenader, här med Linnea<3.
Standardhänget med mina älskade älskade kollegor. Bubbel, lite drickspel och massa snack om allt i livet med musik i bakgrunden. Vad vore jag utan er? Ni är mina bojor som håller mig kvar här nere<3.
00:21 och dags för sushi<3.
En söndagsmorgon efter nattjobb unnande vi oss hotellfrukost. Det är svårt att förklara bandet man får med människor som man delar död, skratt, trauman, sjukdom och stress med. Allt detta under nätter, helger och högtider när andra spenderar tid med sin familj, då spenderar vi tid med varandra.
Vide!!
Det var i vanlig ordning lite stress inför tentan. Men det hör till. Såhär i efterhand kan man ju romantisera tentabubblan.
Prioriteringar i tentaplugget: bubbel i solen.
Prioriteringar i tentaplugget: bullar i skymningen.
Prioriteringar i tentaplugget: försöka läsa med solen i ögonen.
Prioriteringar efter skriven tenta: drinkar med en fin vän<3.
Jag minns inte sist jag befann mig på en allmän plats såhär efter mörkrets fall. Det var, hemskt nog, en trevlig känsla att få sitta på en bar, precis som bör när man är tjugofem år. Pandemi till trots.
Mer jobb.
Och stora leenden när jag kunde börja svettas ordentligt igen.
Vi har övat CBRNE-händelser.
Dagarna jag lever för.
Trots att majoriteten av tiden under påsk bestod av snö som yrde runt oss och vindar som lirkade sig in under alla lager av kläder så hade jag det obeskrivligt härligt. Att få vara utomhus. Att få vara i nuet. Att få koppla bort alla stressmoment. ÅH. Ska tillbaka norröver snart igen och längtar redan så att jag spricker.
Klockan var närmare sju igårkväll när jag tog denna bild. Äntligen är de här, de ljusa kvällarna. Livet vänder i april.
Och under förmiddagen idag har jag suttit på Carolina tillsammans med Julia och försökt strukturera upp våren som tyvärr innehåller mer än vad jag kommer att mäkta med. Men det löser sig, det gör det alltid. Jag hade sinnesro nog att stanna och uppskatta denna vackra byggnad åtminstonde.