Emelie Forsberg

Förra veckan var jag allmänt pepp på livet och allt vad det innebar. Fina höstdagar, mycket schemamässig frihet, träning, ett städat hem med ljus och blommor och myskvällar och matlådor i kylskåpet. Sedan kom helgen, nattjobb och typ tretton timmars sömn på tre dygn. Det har gått bra att jobba nätter i sommar, men då har jag bara jobbat två åt gången. Då kan man leva med lite dålig sömn den där dagen mellan passen. Men tre dygn med i princip obefintlig sömn där jag vaknar var och varannan timma är hemskt. All livslust rann ur mig. Jag ville gråta över allt och kände stress och omotivation inför allt i livet. Jag ville inte träna. Inte umgås. Inte plugga. Inte jobba. Inte äta mat. Jag ville bara ligga i soffan, halvsova och käka mackor. Men så tog jag mitt förnuft till fånga och avbokade allt en dag för att istället bara vila och sova. Sedan vaknade jag upp med livsglädje igen. De basala behoven är verkligen viktiga. Så nu är jag åter glad och pepp på livet i mitt manodepressiva treskiftsliv he-he. 

Hösten är fin. 

Jag vet inte hur många sådana här bilder jag har i telefonen men jag golvas av morgonsolen varje gången den lyser in och bländar mig. 

Jag har skördat de sista smultronen för i år och de var precis lika goda som i juni. Jag hoppas jag får lika tur med plantorna nästa år, för jisses vad de producerat bär! 

I fredags innan första nattpasset åt jag middag med dessa tjejer! Väldigt mysigt<3.

Frukost efter nattpass :-). 

Charlotte som förgyllde mina nätter med sin närvaro<3. 

Jag har lagat en extremt god kyckliggryta. Vem har jag blivit? Jag som förut bara slängde in en torr kyckling i ugnen och åt den som den var. Smaklökarna växer väl också upp. 

Dagens outfit nummer ett, imorse när jag strax efter 07 trampade iväg till gymmet för att göra bort träningen och kunna ha en eftermiddag fri från tider att passa. 

En lite fräschare tjej påväg för att möta upp Julia för plugg och fika. 

Jag har verkligen saknat Uppsala Universitets lokaler. 

Här satt vi ungefär fyra timmar och försökte bli lite smartare individer. 

Det är verkligen himla kul men så mycket svårare att plugga nu än vad det var förr he-he. Dels är allt på egelska och dels så är det ju en annan nivå. Men jag skyndar långsamt, översätter och försöker förstå innebörden av ibland ett ord i taget och ibland hela stycken. 

Sedan har jag tränat lite också. Försöker fortfarande bli stark i benen. Det går fortfarande sådär.