/
En envis jälva förkylning
Det händer inte så mycket i livet just nu. Min förkylning verkar aldrig vilja ge med sig och min förhoppning om att börja träna igen i helgen fick jag snabbt lägga på hyllan. Jag tänker inte dra på mig lunginflammation igen. Så nu är vi inne på vecka tre utan träning och jag har aldrig varit mer bitter eller deppig. Men jag försöker hitta glädjeämnen i vardagen. Som att solen skiner och att jag har en ledig helg att se fram emot. Dock har Uppsala fått lokala covid-restriktioner då spridningen ökar drastiskt och då min förkylning tog en vändning åt det sämre efter nattjobb och träning (vad trodde jag ens?) verkar det ändå bli en helg hemma. Inomhus. I soffan. Där jag spenderat de senaste veckorna. Blä.
I måndags (innan de nya restriktionerna) sågs vi några stycken på Blåsenhus och pluggade. Det var en fin dag. Det går dock långsamt framåt i plugget. Jag har en studieteknik där jag först sammanfattar alla delar som jag bör kunna. Det tog ett helt A4-block och oräknerliga timmar, speciellt när litteraturen är på engelska och jag översätter stycke för stycke ordagrant eftersom jag är för rädd att missa någon viktig detalj. Sedan skriver jag instuderingsfrågor till mig själv utfrån denna text, som jag kan tänka mig att tentafrågor skulle ställas. Då öppnar jag ett nytt A4-block och svarar på frågorna. Det blev elva dataskrivna sidor med frågor. Så ja, min studieteknik är kanske inte särskillt effektiv men det är såhär jag lär mig bäst. Sedan får jag inte glömma sista delen när någon stackare får sitta och förhöra mig på alla dessa frågor he-he. Men inte fan blir det någon ytinlärning inte.
Det var en väldigt fin dag i måndags! 
Då jag inte kunde träna sågs vi några och fikade på eftermiddagen (och detta var som sagt innan de nya restriktionerna hade nått våra öron).
Jag har länge varit sugen på denna bricka och i måndags slog jag till. Jag tycker det blev fint!
Tisdagsmorgon efter ett morgonpass, när jag var naiv nog att träna. Det var ingen höjdare att kliva upp 05:30 och sedan plugga hela dagen och jobba 18 till 02:30 på natten för att cykla hem och sova ungefär fyra och en halv timma innan jag gick upp igen. Jag FÖRSTÅR Inte att jag aldrig lär mig. Det är klart att kroppen inte blir frisk om den inte ges möjlighet att vila ordentligt. Jag kommer nog alltid tro att jag är en supermänniska.