/
Full av bitterhet och självömkan
Här sitter jag i soffan, numera tjugofem år fyllda och uppenbarligen inte ett dugg klokare. Ett intensivt liv med lite sömn, mycket utomhusaktiviteter i för lite kläder, slarv med mat och mycket träning har gjort mig sjuk. Väldigt sjuk. Igår trodde jag faktiskt att jag skulle behöva ringa en amublans, så illa var det. Och då brukar jag ändå kunna bita ihop. Jag låg i fosterställning och frossade och var så matt att jag inte orkade lyfta upp mobiltelefonen. Jag trodde att jag hade fått covid igen och att jag skulle stryka med denna gång. Var orolig för att behova intuberas när min hals var så öm, det skulle ju inte gå. Jag måste ha feberyrat. Tempen visade 39,7 så det skulle inte ha varit helt omöjligt. Men så orkade jag till slut resa mig upp och knapra i mig två alvedon och en ipren. Vips. Jag blev frisk. Trodde jag. Vaknade inatt med ännu högre temp och en hals som gjorde så ont att jag dreglade pga kunde inte svälja min egen saliv. Jag var inte den första i världen som fått covid två gånger, jag hade fått halsfluss. Hur det nu har gått till.
Ringde iallafall Kry imorse som inom trettio sekunder skrivit ut antibiotika till mig. Jag har hört att det brukar vara svårt att få recept utskrivna men bilden jag skickade till dem på mina röda, svullna tonsiller fulla av vita beläggningar gick väl inte att ta miste på. Inte det faktum att jag med gråten i halsen förklarade mina symtom heller. Fyfasen för att ha feber. Det är frukstansvärt. Jag har under mitt vuxna liv aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, mått såhär dåligt. Varken när jag hade samtidig lunginflammtion och bihåleinflammation eller när jag fick covid. Jag har inte ens kunnat sova pga smärtor från hela kroppen och ett dunkade huvud pga dehydrering. Jag har ju inte fått i mig någon vätska pga att halsen har gjort så ont, och så litervis av febersvettningar på det som har gjort mina ljusgråa lakan mörkgråa. Det är inte värdigt. Jag förstår att folk förr i tiden dog av sådana här infektioner. I skrivande stund har jag lyckats få i mig ytterligare lite alvedon och ipren, tagit en halstablett och hunnit med två tillfällen av antibiotika. Men jag befarar de kommande timmarna när mitt febernedsättande börjar gå ur kroppen och det är för tidigt att ta nästa dos. De två timmarna är hemska. Jag hoppas innerligt att detta går över snabbt nu med hjälp av antibiotikat. Och ja, jag tycker synd om mig själv ha-ha.
Så. Här inne sitter jag. Har inte fått i mig mer än någon macka och lite smoothie på över ett dygn och är bitter över att jag missar en helg av vandring och tältning hemma i Övik. Är bitter över att jag inte kan vara ute och njuta av vädret och sommaren när jag faktiskt är ledig i fem dagar. Att jag missar årets bästa tid. Det är inte charmigt att vara bitter och ha självömkan men just nu har jag det ha-ha. Fyfasen. Jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv och min kropp. Såhär kan jag inte ha det.