/
48 bilder av sommaren
Wow. Juni. Vilken tid att vara vid liv. Jag har tagit oräknerliga bilder med mina mobilkamera bara för att försöka fånga allt. Fånga livet. Som så skört passer trorts rasism-demonstrationer, coronadödsfall och restriktioner. Moder jord bryr sig inte om virus eller åsikter, björkarna blommar och killingar föds precis som varje år. Jag vet inte om jag blivit äldre och noterar skönheten i det på ett annat sätt eller om det faktum att jag tvingas bromsa livet lite (med betoning på lite) gör att jag hinner se vad som sker framför ögonen på mig i en annars väldigt stenig stad. Oavsett orsak är det så magnifikt att jag nästan blir religiös. Kan allt detta vara en slump? Jag är fasiken tveksam.
Detta var dock en kväll i maj. Försommaren när den är som vackrast. En blomstrande äng med lite dis, och så en rosa himmel och fågelkvitter från alla håll. Det syns inte på bilden men längre bort skuttade ett par kaniner. Att jag har detta fem minuter från min lägenhet är en lyx jag aldrig kommer sluta uppskatta.
En av mina busiga vänner.
Jag tror inte ens att jag behöver beskriva denna bild. Skulle jag välja ett ord skulle det dock vara: frid.
Jag vill för alltid ha nära till livet på det här sättet.
Sjukhuset är också ganska vackert.
Man kan byta bajsblöja precis var som helst!
Sista helgen i maj blev riktigt somrig. På fredagen åkte jag och Julia ut till Wiks slott för att ha picknick hela dagen.
Jag hade stekt pannkakor och det glädjer mig något oerhört att Juno uppskattar världens godare rätt preics lika mycket som jag.
Väldigt pampig byggad. Jag och Julia ska köpa den och leva i ett trevligt kollektiv med sjön som morgonutsikt varje dag.
Uppsala har definitivt sina stunder.
Fredagskvällen fortsatte med en AW tillsammans med världens bästa kollegor. Och det säger jag inte bara som ett slarvigt uttryck så som folk alltid kastar "världens bästa" omkring sig nu för tiden. Jag betonar verkligen; världens bästa. Vi kan skratta och vi kan gråta. Rädda liv tillsammans och bli fulla tillsammans. Högt och lågt. Utan dem skulle jag aldrig stå ut.
Det är fint att känslan är ömsesidig =).
Dagen därpå i gassande sol på balkongen frågade jag mig själv om allt bubbel verkligen var värt det. Svaret på den frågan är dock, inte helt oväntat, ja.
Klädde på mig och åkte ner på stan.
Åt lunch med Elina och tog en fika med Ida. Två väldigt viktiga människor i mitt liv. Jag och Ida låtsades att vi var i Paris när vi tog denna eftermiddagsfika.
En påminnelse till mig själv att jag måste köpa den här boken! Jag och Elina fick mersmak av varandras sällskap och spendera kvällen med att äta sushi, baka chokladbollar och mysa i soffan. En perfekt lördagskväll<3.
Grönt måste vara den finaste av färger. På söndagen hängde jag med en kollega badade på ett nytt smultronställe: Morga Hage. Eller ja, badade och badade. Vi spelade mest spel och åt chips faktiskt. Jag tog ett mesigt litet dopp bara för att chansen tilldelades mig. Det var en fin söndagseftermiddag!
Jag har tränat trots att motivationen inte riktigt funnits där. Det finns så mycket mer att göra av livet när termotetern visar 25+ och himlen är klarblå. Men det är alltid skönt efteråt.
Jag har nyttjat det faktum att jag har förmiddagssol. Och bränt mig trots hög SPF.
Jag har spenderat en förmiddag i Länna med trevligt sällskap. Spelat yatzy i solen, lyssnat på klyschiga sommar-dängor av Tomas Ledin och hoppat från klippor. Blundat mot solen och förbluffats av att vindarna känns varma mot huden. Ätit jordgubbar och lax och insett att det är en väldigt bra kombination. Ätit bullar och kommit fram till att de smakar bäst på sommaren. Jag har levt de där dagarna som jag lever för.
Barr på stigar av rötter är en sådan upplevelse som alltid kastar mig tillbaka till barndomen och somrarna i Norrfällsviken. När glass och grillat till middag var en självklarhet och man fick vara uppe sent och spela kubb och fotboll medan föräldrarna lyssande på musik utanför de små stugorna vi hyrt. Fasen vad jag är tacksam för att min barndom varit så trygg.
Samma eftermiddag paddlade vi kajak. En fantastiskt trevlig aktivitet.
Vi stannade till vid en liten vik för middag och kvällsbad.
Jag kommer minnas denna eftermiddag för resten av mitt liv. Första juni tjugohundra tjugo. När stjärnorna stod helt i linje och jag var sådär fullständigt, försommaraktigt lycklig.
Detta ska vi göra om!
Vattnet var helt spegelblankt.
Vi alla mådde bra.
Jag log såhär hela dagen.
Fina, fina, fina människor!
Jag har tränat i solen innan kvällsjobb.
Och firat två år som sjuksköterska med en typiskt stressig sjuksköterske-kväll. Kände mig otillräcklig och liten.
Och så har jag cyklat till gymmet barbent utan att frysa trots att klockan varit tidigt.
Har kanske inte tränat så mycket på gymmet ändå. Mest suttit och njutit av solen och värmen på trallen.
Detta var i onsdags kväll när jag cyklade hem från jobbet. Så varmt och vackret ljus.
Var tvungen att skicka en bild till mamma, det kändes som en för fin vy för att inte dela med någon.
Ringde Lala och bad henne följa med på en kvällspromenad trots att det var sent och trots att jag skulle upp tidigt. Jag vet att jag skulle ångra mig i november annars.
Ni måste vara less på alla dessa bilder nu. Det är dock inte jag. Jag får aldrig nog.
Plockade med mig lite syrener hem. Hela lägenheten doftar som en syrenbuske.
Morgonljuset är inte heller så tokigt. Detta är en favoritutsikt i Uppsala. Och den får jag ta del av varje morgon. En ljuspunkt i vardagen.