/
Akutspecialist to be!
Jag har känt mig lite rastlös denna vår. Kanske inte helt unikt med tanke på att världen mer eller mindre stått stilla. Men jag har känt att jag står och trampar i livet. Jag älskar min vardag, absolut, men jag jobbar, tränar, hänger med mina vänner och tar mig liksom inte framåt. Helt plötsligt fyllde jag tjugofem. Och då varken barn eller hus är aktuellt kände jag att det behövde hända något. Kanske skulle jag flytta hem igen? Ta tag i lönesituationen och söka ett nytt jobb någonstans? Men ja g älskar ju mitt jobb. Jobba utomlands? Jag är dock lite för bekväm av mig för att göra slag i sak. Men så, som sänt från ovan, tillfrågades jag om jag ville läsa vidare i höst och plugga akut-vuben. JA TACK. Det var precis den förändringen jag behövde. Jag får vara kvar i Uppsala och kvar inom akutsjukvården men bara avancera lite framåt. Då händer det ju något. Jag är så orimligt peppad på detta. Jag som trodde jag skulle bli barnmorska har hittat kärleken inom en annan slags akutsjukvård.
9 juli 2015 "I höst börjar min resa mot att bli barnmorska". Trodde jag då ja. Lilla tjugoåriga jag. Ganska precis fem år sedan.
16 mars 2017. Termin fyra och introduktionspass på akuten inför sommarjobb. Fick ett personligt stetoskop och kände mig coolast i världen.
25 augusti 2017. "Att få lära sig nya saker varje dag och dessutom få betalt för det? Det kallar jag drömjobb! Vill sommarjobba här resten av livet". Det var min summering efter att ha sommarjobbat en sommar på akuten. Tänk att så blev det.
19 april 2018. Hade precis klarat NKSE (nationellt prov för sjuksköterskor) och fått jobb på HIA. Frågade en cool och kompetent ambulanskille när jag hade praktik på ambulansen var man skulle börja om man ville jobba inom akutsjukvård och han sade enkelt "HIA. Det märks vilka syrror som har jobbat där". Tror ni jag mailade dem dagen därpå? Såhär i efterhand kan jag känna att jag absolut hade kunnat jobba längre på HIA än bara nio månader då jag knappt hann komma in i jobbet innan jag drog till akuten. Men jag har aldrig haft bra tålamod. Allt ska hända nu, nu, nu. Jag var ivrig att komma tillbaka till mitt älskade kaos på akuten.
2 juni 2018. Examen. "Idag tog vi examen och inget hade varit möjligt utan världens bästa blåsenhus-kompanjon! Om ett par år ser ni oss i en ambulans!". Jag har Fredrik att tacka för mycket. Fasen vad vi har pluggat och förhört varandra om och om och om igen. Det var alltid lite smygtävling om vem som fick flest rätt på tentorna också. Vi var båda kunskapstörstiga och ville alltid veta varför och hur. Ingen annan orkade med oss utan de sista terminerna fick vi plugga själva ha-ha.
4 mars 2019: "Jag överlevde mina första pass som självständig sjuksköterska på akuten i helgen. Trots stunder av extrem stress och en känsla av otillräcklighet är det få saker i världen jag gillar mer än just detta".
Och så idag när jag skrivit på papper för att läsa akutspecialist. Tänk om jag hade vetat det den 25e augusti 2017 när jag sade att jag ville sommarjobba på akuten resten av livet! Man ska vara försiktig med vad man önskar sig he-he. Nej men OJ vad kul detta ska bli! Jag är så himla redo att lära mig mer och samtidigt få praktisera all kunskap på jobbet. Ska plugga 50% och jobba 50% i två år framöver nu. Det känns nästan lite för bra för att vara sant. Mvh en som kommer bli en tant som var gift med sitt jobb.