Emelie Forsberg

Livet är verkligen vardagligt just nu. Jag kliver upp, äter min rutinmässiga frukost och tar mig till jobbet eller träningen. Jag jobbar och tränar eller tränar och jobbar. Sedan åker jag hem och sätter mig i soffan en stund innan det är dags att sova. Och så börjar det om. Jag har matrutiner och tvätthögen blir aldrig för stor. Dagarna passerar och mest troligt kommer jag inte att minnas dessa veckor om ett par år då livet är så pass odramatiskt och stillsamt. Men vet ni vad, det gör inget. För trots novembers slentrianmässiga dagar känner jag mig lycklig. Jag har ett lugn i själen och känner mig så himla tillfreds med allt i livet. Jag gillar att vara på jobbet. Jag gillar att spendera dygnets övriga vakna timmar på gymmet med alla gymkompisar. Jag gillar att sitta under en filt i soffan med pyjamas och tjocksockor. Jag gillar att sova mycket. Jag känner mig kravlös för tillfället och det kanske är just därför jag känner mig så lycklig. Jag har levt i tjugofyra år och kommit fram till att det är såhär jag gillar livet. Sedan får det gärna hända saker då och då men för det mesta kräver jag inte så mycket mer än att få känna mig glad och trygg i tillvaron. Simple as that.