/

35h för länge

Mitt jobb är fantastiskt på alla sätt, jag kan genuint säga att jag alltid ser fram emot att gå till jobbet. Men vissa dagar är det svårt att vara positiv. Jag vill inte bli bitter och cynisk efter ett och ett halvt år som sjuksköterska, men situationen vi befinner oss i tär på mig och mina kollegor. Läget har blivit vardag och vi finner oss så väl i situationen att det är inte för än jag skriver ner det som jag inser hur orimlig och ohållbar situationen är. Idag skrev jag en avvikelse på dagens arbetspass. 
 
Beskriv händelsen: 
"Patienterna har legat kvar i upp till 35h på akuten pga platsbrist på sjukhuset. Patienterna blir under denna tid sämre i sitt mående och kräver vård och resurser som inte finns att tillgå på en akutmottagning med pågående inflöde av fler patienter. De tvingas ligga på hårda britsar i en stökig miljö vilken inte gynnar äldre människor med diagnoser som nydiagnostiserad cancer eller pågående hjärtinfarkt. Patienterna rondas inte och som ett resultat av detta uteblir vårdåtgärder och undersökningar. Patienternas vård och tillfrisknande kan inte ske optimalt i en korridor på akuten.
 
Förutom att patienterna blir lidande påverkar det personalens arbetsmiljö, de övriga patienterna som söker till akuten (vilka tvingas vänta längre på provtagningar, undersökningar och läkarbesök då kvarliggande patienter tar tid och resurser; det blir en ond sprial) och brandrisken."
 
Vilka åtgärder vidtogs direkt? 
"Vi har ringt ner sängar från ansvariga avdelningar och hämtar varm mat från ADA. Avdelningsprover tas på morgonen och mediciner som normalt inte finns på akuten hämtas från andra avdelningar och delas ut på avsatta tider. Patienternas provsvar följs upp och åtgärder vidtas därefter."
 
Förslag till förbättrning: 
"Uppöppnande av fler vårdplatser. Öka bemanningen på avdelningarna precis som vi tvingas öka bemanningen på akuten."
 
Och detta är bara en dag. Varje dag ligger det kvar patienter på akuten som inte fått plats, vissa dagar fler och andra färre. Söndagar och måndagar brukar vara värst gällande kvarliggande patiener och denna helg har det varit långa, långa väntetider för patienterna. Igår körde jag upp en patient till en avdelning och tyckte att han hade fått vara länge på akuten, arton timmar. Idag skickade jag upp en patient som hade legat hos oss i trettiofem timmar. Tro mig när jag säger att jag gör mitt bästa för att dessa patienter inte ska påverkade av detta, men jag är ingen supermänniska. Jag kan inte hantera ett vårdlag på tio patienter samtidigt som jag ska ta emot ett inflöde av nya, sjuka patienter. Patienerna drabbas och de lider. Samtidigt tvingas jag i skuldkänslor av otillräcklighet springa omkring och dela ut mediciner, ta prover, köra till röntgen, dela ut mat, ta nya kontroller, byta blöja, bädda om sängen, försöka lyssna, prata med anhöriga och skämtsamt hålla en god ton till alla medan jag ursäktar mig själv, den eviga väntan och bristen på vårdplatser. Jag ska fasen sluta be om ursäkt. Det är inte mitt fel. Trettiofem timmar på en akutmottagning är trettiofem timmar för länge.
(null)