/
DAGS IGEN
God eftermiddag! Efter lite påtryckningar och faktiskt skrivlängtan kändes den artonde november som en bra dag för att damma av bloggen. Hösten har gått så snabbt att jag inte ens hunnit reflektera över att det numera blir mörkt innan klockan fyra på eftermiddagen och att det nästa vecka anses okej att börja julpynta. Vad hände? Skolstress har varit en bidragande orsak till att tiden gått fort, dagarna har inte räckt till. Men mitt livs största tenta mätt i ångest är skriven och reslutatet väntas ramla in vilken dag som helst. I och med att stressen släppte och jag slappnade av kom förkylningen som ett brev på posten. Och efter att ha varit hemma en vecka och jag försökt fördriva tiden med allt som går återstod nu bara en sak: att blogga. Att skriva av mig igen. Så here we go. Jag ska försöka resumera hösten i några bilder.
Restriktionerna släppte och våra hämningar med dem. En utekväll jag sent kommer glömma. Jag tror jag aldrig kommer växa ur ett pulserande dansgolv. Det var historiskt att få vara där när det hände, faktiskt. Och jag hade inte velat återta Uppsalas uteliv med några andra än dessa partytjejer<3.
Just look at this. Jag tror varenda en hade livet kväll.
Sedan har jag varit lite vuxnare och gått och blivit instruktör för en nationell traumakurs. Känner mig som världens bluff men vad är det man säger, man kan inte växa i sin comfort zone?
Jag har haft mitt-i-veckan-middag med dessa<3.
Och besökt Stockholm en solig dag med mamma och pappa som var på besök över helgen.
Detta var tider. När det fortfarande var ljust ute, då jag kunde träna och må bra, då hade huden sådan här lyster! Mvh mycket bitter tjej som inte trivs med att vara fånge i sin egna förkylda kropp. Är dock mycket medveten om att det bara är en förkylning och inget bestående, somliga har det mycket, mycket värre.
Det ironiska är att jag har nog aldrig varit i så bra form som innan denna förkylning. Jag var både starkare och uthålligare är någonsin. Tror ni det försvinner efter två veckor i soffan? Jag tror ju tyvärr det. Meeen jag har anmält mig till en tävling i januari tillsammans med Ebba så det är bara att get back out there så fort förkylningen släpper.
Vi har varit på bio och jag har fått en ny film på min top tio lista. Dune. Är ni som mig ett fan av fantasy/sci fi rekommenderar jag den start. Filmen finns redan på HBO faktiskt. Fällde en liten tår av övermäktighet när citatet "The mystery of life isn't a problem to solve, but a reality to experience" sades i filmen. Jag är inte mycket för tatueringar men den texten berörde mig så djupt att jag skulle kunna tatuera in den. Dock är jag rädd att det är ungefär lika klyschigt som "carpe diem" så jag kanske avstår. Men en tavla hemma, absolut.
Det har som sagts pluggats en hel del. Men som alltid, man får göra det bästa av situationen. Fika och vänner lyfter vilken tung pluggdag som helst.
Kolla på färgerna! Man kan klaga på hösten och mörkret men årster är vackert. Så är det bara. 
Vi har överraskat Sofia med en födelsedagsfest.
Det har inte fuskats med accessory-träning på gymmet. Ååååå gud så jag saknar det. Tolv dagar sedan jag sist tränade. Jag tror inte jag varit utan träning så länge på flera år.
Mer plugg-och-kompis-häng under fina höstdagar<3.
Dödskvällen som resulterade i denna förkylning. Men ack så trevligt vi hade. Trerätters middag med gott vin och sedan en pangkväll med både karaoke och dans till stängning.
Såhär har många dagar sett ut den senaste tiden. Har dock fått tillbaka min läsrutin och läser numera varje kväll. Det är något jag har saknat.
Mer soffhäng, om än trevligt sådant. Kan nog inte ens räkna alla koppar med varmt citronvatten jag druckit. Jag har då inte brist på c-vitamin. Nästa gång jag skriver är jag förhoppningsvis frisk och tillbaka i gymmet.