/

Sommar

God morgon från en person som försöker vakna till liv efter två av tre jobbade nätter. Det var längesedan jag jobbade tre nätter i rad och jag har glömt hur slitigt och mentalt påfrestande det är. Men jag har varit duktig och gjort noll planer dessa dagar och lovat mig själv att endast träna om jag känner för det och orkar.   .... Hoppa till igår när jag kom hem från träningspasset (tjugosju grader i skuggan utomhus) och fick lägga mig halvnaken och raklång på soffan och försiktigt knapra på en morot för att försöka få upp blodsockret pga mådde illa och var svimfärdig och hela världen snurrade. Jooooo men jag orkar träna på fyra timmars sömn och tre lingongrova =). Hehe. Annars mår jag bra! Sommaren fortsätter och livet leker. Jag har en natt kvar sedan är jag ledig hela helgen och det ska bli tjugonio grader och strålande sol dagarna tre. Har massa roliga planer och njuter av att vara ung.  
(null)
För ett par helger sedan. Lördagsutflykt. 
(null)
Till ett stenbrott utanför Västerås. 
(null)
Precis såhär gött häng hade vi hela dagen.
(null)
Jens var glad! 
(null)
Det badades och vyerna hade kunnat tas för Grekland. 
(null)
Kolla hur blått och fint vattnet var! 
(null)
Enda nackdelen var att det var en ganska lång promenad från parkeringen till själva stenbrottet. För vår det var det lugnt men jag såg några stackars barnfamiljer som kämpade med barnvagnar, skrikande ungar och packning för vad såg ut som att vara för flera veckor. Hjältar! Men kolla hur idyllisk sommarväg. Grusväg med blommor. 
(null)
 
(null)
Det fanns ett lite mindre stenbrott längs med vägen som vi var tvunga att stanna och svalka oss i. 
(null)
Klippan var säkert +12meter hög. Jag hoppade inte. Men det gjorde killarna! 
(null)
Sedan vankades det middag på kvällen. 
(null)
På Lisas fantastiska balkong! 
(null)
Söndag spenderades i Trollsjön.
(null)
Lika varmt i vattnet som alltid. 
(null)
Sedan fick jag träffa två små mirakel och mitt hjärta fylldes av barnlängtan på nytt. Ååå de små liven. Våra famnar är skapta för dessa små kroppar. 
(null)
Men helgen kunde inte sluta där. Jag drog in till stan för att spendera mina sista slantar på lite söndagsdrinkar. 
(null)
Livsglada och äventyrslystna Carl var med mig! Vi drack cava-sangria på Iberico och pratade om livet. 
(null)
Och njöt av att kunna sitta på Tak efter klockan 21 barärmat. 
(null)
Måndag innebär en förmiddag på Fyrishov med Julia och Juno och sedan en eftermiddag i Fjällnora med Karin. Alltid ska dagarna maxas ut. 
(null)
Njöt av solen och värmen. 
(null)
Och av att köra bil på grusiga sommarvägar med sommarmusik ur högtalarna och fönstret nedvevat pga AC:n hinner inte ikapp värmen. 
(null)
Efter sol, bad, glass och lite stress var det dags för gymmet. Försöker få till några pass trots att träningen är långt ifrån prio just nu. Men det är ju härligt också. När man väl är där. Startsträckan är dock rätt lång nu för tiden he-he. 
(null)
Sedan jobbades det några kvällar och nätter innan det var dags att bila upp till Övik för midsommarfriande. Här hade jag precis klivit av nattpass och hoppade direkt in i bilen, gjorde TikToklockar för att få håret midsommarredo och borstade tänderna med förhoppningen om att sedan kunna sova hela resan. Det gick sådär. 
(null)
På ca tre timmars orolig sömn i bilen tog jag mig samman och försökte täcka mina påsar under ögonen med concealer. På med midsommarklänningen och leta fram den där överskottsenergin som alltid finns när jag behöver den. 
(null)
Vi drack sommardrinkar och tog det lugnt hela eftermiddagen. 
(null)
Försökte få till the-one-instagram-pic. 
(null)
Sedan vid 17-tiden började det rulla in lite människor och vi dukade upp långbord för midsommarlunch/middag. 
(null)
Det slogs några golfslag. Golfsvingar? 
(null)
Och spelades drinkspel. 
(null)
Vädret var verkligen på vår sida! 
(null)
Johanna var glad och jag ännu gladare över att få umgås med henne<3. 
(null)
(null)
Gillar dessa bilder på mig och Jens. 
(null)
Midsommarnatten blev sen. Vid 03 kastade jag in handduken efter alldeles för lite sömn. De andra höll på till 05:30. Därav var ett morgondropp vid 13-tiden (just den dagen var det morgon) på sin plats för att väcka hjärnan. 
(null)
Ska minnas dessa dagar till vintern. 
(null)
Medan hela huset låg inne och sov av sig baksmällan kände jag mig pigg och frässch (det är den där överskottsenergin som alltid finns där) och solade på balkongen med en podd i lurarna. Åh sommar. Var till och med duktig och skyddade ansiktet. 
(null)
Kvällen innebar middag hos kusinerna.
(null)
Deras gärdskård är magisk. 
(null)
Efterätt var glass och jordgubbar. MMMMMM. 
(null)
Efter en lååååång bilfärd tillbaka till Uppsala med köer i oändighet (firade alla midsommar norröver?) blev jag avsläppt i stan vid 21-tiden för att fira dessa pinglors semester. 
(null)
Sedan vankades några nätters jobb och sommarklänningarna byttes ut mot mjuksshorts och gamla t-shirts. 
(null)
Lina visade klart och tydligt support för Sverige även om vi missade matchen pga jobb. 
(null)
Det har varit två hemska nätter på akuten. Igårmorse blev vi beodrade att stanna kvar efter nattjobb då det var närmare sextio patienter kvar från natten. Vi hade varken lokaler eller personal att ta hand om dem. Inflödet hade pågått hela natten och fortsatte på morgonen. Det var faktiskt ohanterbarti ordets yttersta bemärkelse. Chefer ringdes in och bakjourer fick tvinga avdelningarna att ta emot patienter trots att de inte heller hade varken resurser eller platser. Men vad ska man göra? Vi måste ha kapacitet att ta emot nya sjuka. Akuten ska inte fungera som en vårdavdelning. Även om den gör det dygnets alla timmar. När jag gick hem imorse var det en man som hade varit på akuten i över trettiofem timmar. Han låg kvar där i korridoren tillsammans med tjugosju andra patienter som väntade vårdplats. Tänk er. Tjugoåtta akut sjuka människor som tvingas ligga på en hård brits, inte få ordentlig mat, sömn eller uppmärksamhet eftersom vi är i fullt sjå med att ta emot alla nya patienter som städigt söker sig till sjukvården och behöver hjälp. Vi gör så gott vi kan. Vi gör verkligen det. Vi kommer in på vår semster, vi stannar kvar efter tolv timmars nattjobb för att fortsätta hjälpa till och vi skippar våra egna toalettbesök och måltider för att hjälpa alla. Vi svettas, stressar, plågas av etisk stress och bråkar med röntgen, avdelningar, chefer och andra sjukhus för att ge den bästa vård vi kan. Men det är inte tillräckligt.