Emelie Forsberg

Jag har två saker att glädjas åt ikväll. Nummer 1. Jag hade en riktigt tung förmiddag men så kom jag till jobbet. Att få mötas av allt pipande, jäktande kollegor och sjuka patienter. Det är hemma. Där är jag viktig och uppskattad och i en tid av vilsenhet är det för mig viktigt att känna att jag har en plats där jag hör hemma och gör skillnad. Att få ett leende eller kram betyder så himla mycket och gör alla sena kvällar och tidiga mornar värt det. Jag älskar fasen att vara sjuksköterska. Nummer 2. Jag och Ebba vann månadens atletserie på Vanheim. Det kändes som en sådan upprättelse. Jag vet att jag inte är något proffs och kommer aldrig att slå alla biffiga tjejer som finns där ute hur mycket jag än tränar, men jag lägger ner mycket tid på träning och ibland undrar jag ens varför. Visst, jag älskar det. Svetten och mjölksyran. Men ibland styr det kanske lite överdrivet mycket av livet. Men så kommer en sådan här dag då vi plöstligt bara var bäst. Då är det värt det. Heja oss. Övik ger färdighet!