/

Att lämna mitt hem

Imorgon lämnar jag nycklarna till min nya hyresvärd, gamla barndomsvännen Linnea. Även om det känns skönt att jag ännu en gång känner till personen som ska bo i min lägenhet och nu faktiskt till och med kan komma och hälsa på känns det samtidigt så himla sorgligt. Jag tokläskar min lägenhet. Mest kanske för att den är MIN. Jag fylls av energi genom att bara vara här. Detta är mitt hem, mitt alldeles egna och mitt första. Jag har växt otroligt mycket i min lägenhet, i mina 23 kvadratmeter som jag så fint dekorerat precis som jag vill ha dem. 

Hade det inte varit så otroligt jobbigt att vara "särbos" och behöva packa ner sitt liv i väskor som man ska balansera på en cykel mitt i vintern för övernattningar hit och dit hade jag utan tvekan haft kvar lägenheten för mig själv och haft den som min egna lilla frizon. Dock är det inte bara opraktiskt utan även oekonomiskt så det är ett ganska självklart val att bli sambos. 

Och även om jag älskar att bo med Jesper och trivs i, numera vår, lägenhet är det med sorg jag lämnar över nycklarna till Linnea. Dock mår jag lite bättre då jag vet hur bra hon kommer att trivas då hon upptäcker magin här på Dragarbrunnsgatan 31. Världens. Bästa. Lägenhet. Under. Studietiden.