/

Vuxenlivet 2.0

Jag har börjat mitt vuxna liv 2.0. Jag har denna vecka bytt jobb och är numera tillbaka på akuten, dock som sjuksköterska denna gång. Det är en knapp märkbar förändring för världen men i min värld är detta stort, ett mål som uppnås. Och angående känslan att vara tillbaka: FASEN vad gött. Jag älskar akuten. Jag älskar kaoset, jag älskar alla möten, jag älskar lärdomarna, jag älskar de snabba handlingarna, jag älskar allt oförutsägbart, jag älskar att komma till jobbet och inte veta vad dagen har att erbjuda. Ge mig några veckor och jag lär få ångra att jag uttryckt mig såhär he-he. Men just nu är jag bara överlycklig över att vara tillbaka. Det känns som om jag kommit hem igen. 
 
Fördel 1: Kvällspassen slutar 20:45 istället för 21:45 (man kom dessutom ändå aldrig iväg innan 22 från avdelningen). Att vara hemma mer en timma tidigare kommer förändra mitt liv avsevärt. Fördel 2: jag "behöver" inte vara på jobbet 40 minuter innan jag börjar för att läsa på. Jag kommer kunna cykla halv sju istället för kvart i sex. Detta kommer också bidra till att mitt liv förbättras avsevärt. Fördel 3: jag har fått det bästa tänkbara schemat där jag endast jobbar 2,5 helg på 16 veckor. Dessutom är jag ledig påsk och valborg. Är det karma eller har jag bara tur? Är hur som helst överlycklig. Och INGA NÄTTER. Wow I can feel the wind of change. Jag kan börja leva som en normal människa igen. 
(null)
(null)
Något som dock förblir detsamma i mitt liv är träningen. Jag var både fysiskt och mentalt slut igår efter min första dag men tog mig i kragen och cyklade till gymmet ändå. Snatchade och hoppade en massa double unders och kände riktig träningsglädje. 
(null)
Träningspeppen satt kvar sedan igår och hade ett riktigt bra pass idag igen. Gymmet var rätt tomt under morgonen så passade på att gå på händer vilket var alldeles för länge sedan. Ska ta upp detta och försöka bli bättre på det igen, komma tillbaka till stabiliteten jag hade i somras. Det är verkligen en färskvara! 
 
Och dagens höjdpunkt: i omklädningsrummet befann sig en mamma samt en bebis på tre månader. Jag hade noll skam i kroppen och frågade om jag fick gosa lite. Jag kan inte beskriva känslorna som bubblade upp inom mig när jag fick hålla de små händerna och fötterna och titta in i små skrattande ögon och en leende mun utan tänder. Mitt hjärta bara smalt, fullkomligt. Min kropp är så himla redo att producera bebisar ha-ha. 
(null)
Lite skakis inför allt nytt. Det är så himla mycket att lära men jag ska försöka ha lite tålamod och vara lite ödmjuk mot mig själv. Ingen förväntar sig att jag ska kunna allt på en gång. 
(null)
Men så lycklig. Jag känner verkligen hur mycket jag saknat detta och längtat efter det. Det känns som om det är nu livet efter studierna verkligen börjar.