Emelie Forsberg

Det är onsdag och halva veckan har passerat. Dock känns det snarare som söndag med tanke på hur härliga dagar jag haft. Praktiken går bättre och bättre och jag måste säga att jag är positivt överraskad av hemsjukvården. Som sjuksköterska blir man otroligt självständig och har ett enormt ansvar över oräkneliga patienter. Det kan absolut locka längre fram i livet då jag blivit less på skift. Min handledare jobbar liksom 8-15. Drömliv. Och för att inte tala om vilka hjältar alla i hemsjukvården är. Oavsett årstid, väder eller tid på dygnet. De cyklar runt och hjälper våra äldre i vått och torrt. Där snackar vi ett värdigt arbete. 

Veckan startade alltså med praktik och träning i vanlig ordning. Sedan blev det lyxigt värre då vi spontanbestämde en tjejkväll hemma hos Viktoria med vin och choklad. Kommer leva länge på den kvällen. Otroligt fina tjejer. Är så glad att jag har så kloka och roliga vänner<3. 

Det blev tisdag och med en lite lätt rödvinshuvudvärk cyklade jag runt i Uppsala för att se till att våra äldre mådde bra. Och titta vilket härligt vårtecken jag möttes av utanför en patient! Snart hörrni, snart är det sommar och grönt igen. 

Tisdagkväll innebar Marsspex på stocken och jag tappade hakan flera gånger. Det finns så otroligt begåvade människor där ute. Kvällen var en fröjd från början till slut och jag skrattade oavbrutet musikalen igenom. Dessa människor borde inte bli jurister, läkare eller systemvetare. Dessa människor hör hemma på en scen där de ska sjunga, dansa och underhålla livet ut. Uppsalabor, om ni har chansen att gå och se "Ett himla liv", gör det! Det kommer vara bland det bästa ni sett. 

Solen fortsätter att blända oss med sin närvaro så för att ta vara på livet smsade jag min syster och frågade om hon ville mötas upp efter praktiken för att ta en fika i solen. Sagt och gjort. Vi rev av årets första uteservering och jisses vad härligt (om än något kallt he-he). Jag och Ida har verkligen fått en helt annan relation sedan hon flyttade till Uppsala. En relation jag kommer vara evigt tacksam för och alltid kunna luta mig mot. Det känns nästan som att sitta och prata och skratta med sig själv, vi är samma skrot och korn. Vi tänker lika, tycker för det mesta lika och har samma dåliga humor. Älskade älskade lillasyster!