/ emelie forsberg /

Rise and run

Godmorgon måndag! Jag startade denna vecka genom att ta mig igenom en skakig mil. Har varit så öm i kroppen under den senaste veckan på grund av träningsvärk som ständigt ersätts med ny träningsvärk efter hårda pass så idag tyckte jag att det fick vara nog. Visst är det en ansträngning för kroppen att springa en mil också men inte alls på samma sätt som att lyfta tungt, hoppa eller kasta. Jag joggade på i lugnt tempo och försökte njuta av solen. Dock ömmande ändå hela kroppen och jag var såå nära att ge upp hela tiden. Speciellt efter fem kilometer då jag springer samma bana två gånger då jag springer milen här i stan. Men så tar pannbenet över. Jag hade tänkt springa en mil idag, och då skulle jag vara besviken på mig själv resten av veckan om jag bara gav upp mitt i. Det visade sig bli den snabbaste milen utomhus sedan jag började använda runkeeper också. Trots att jag tyckte det gick så långsamt. Så det var ju en positiv överraskning! Målet för tjejmilen är ju under 45 minuter... Vi får se hur det blir med den saken. Jag har ju inte varit jätteflitg i löparspåren precis. Tre pass på typ en månad. Men jaja. Det får gå som det går. Nu är kroppen iallafall fylld med endorfiner och jag är redo att ta mig an en ny arbetsvecka! Det är fantastiskt vad träning gör för välmåendet!