/

Konstiga drömmar

Ibland blir jag nästan rädd för mig själv och mina sjuka drömmar. Efter att min fina åkt imorse försökte jag somna om vilket gick sådär och jag hamnade i massa oroliga drömmar, bland annat denna: jag och min familj, vilka inte var min "riktiga" familj, bodde i ett barbiehus ovanpå parkeringsgaraget i stan. Huset var i verklig storlek och hur lyxigt som helst, tänk er riktig rosa Barbie-lyx. Dessutom var huset i en slags bubbla där temperaturen alltid var behaglig, där solen sken konstant och konstgräset alltid var grönt. Det förekom en massa intriger under hela drömmen men det enda jag ville åstadkomma var att förklara för mina föräldrar hur fel detta var. Vi kanske andades men vi levde inte, inte på riktigt. Jag försökte få dem att förstå att ett liv i evig perfektion inte var något liv. Vi fick aldrig känna vinden i håret, regnet mot ansiktet eller riktigt gräs under våra fötter. Det var en sådan inre stress för mig att förklara detta för annars skulle våra liv fortsätta i denna "perfekta" Barbie-bubbla vilket gjorde mig djupt olycklig. Allt var förutspått och felfritt och äventyren jag håller så kära inträffade aldrig. Precis innan jag vaknade förstördes huset och mina "föräldrar" bad stadsministern bygga ett nytt, fast med riktigt gräs denna gång för min skull.

Vad betyder denna dröm? Jag blev så chockad då jag vaknade och kan inte låta bli att undra om det är en liten pik till mig själv från mitt undermedvetna att slappna av lite. Att i strävan efter att nå perfektion glömmer vi bort att leva ordentligt. Men å andra sidan var det bara en dröm också. Jag har även varit på gymmet inatt, vandrat i Afrika och Petra samtidigt och dessutom bajsat med öppen dörr på offentlig plats. Haha sjukt vad hjärnan kan koka ihop.