Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, kanske för att jag gjort både och. Men igår under min "fantastiska" dag hände det värsta tänkbara - min mobil lade av. Och kaos som jag är gjorde jag skadan värre och nu står jag utan både simkort och en fungerande telefon. You go girl! Så igår var en av de värsta dagarna i mitt liv, och jag överdriver inte. Jag är patetiskt beroende av att ha en telefon. (Pappa varför är du i Canada? Du kan alltid fixa allt! Pappa fixar liksom.) Men Tomas kom hit och livade upp stämningen med både kubbmatcher och dans så jag blev rätt glad ändå!
Och baaabaaam: idag var det triathlon! Och jag säger då det, FAN VAD KUL! Jag njöt verkligen då jag cyklade, även om det brände i låren emellanåt. Precis som jag och Johanna sade då vi kom i mål "klarar vi det här, ja då klarar vi allt". Så ja, det känns bra att veta att jag kommer klara allt här framöver! Imorgon är det helg också. Yippie! Och Calle du brukar kika in här ibland vet jag, så om du läser - STORT grattis till förstaplatsen!
